Två månader har gått sen steloperationen

Tänk vad tiden går fort, att det redan har gått två månader sen jag opererade mig :O

Tyvärr är det så att jag har haft ganska ont de senaste dagarna men jag tror att det berodde på att jag tog mej en promenad i skogen. Jag har ju jobbat på med min träning men sen blev jag förkyld och kunde verkligen inte träna hur gärna jag än ville. Jag var febrig, hade ont i hals och huvud, bihålorna var inge kul och jag hade en hosta from hell. Så fort jag rörde mej så rann det floder om mej och jag höll på att hosta lungorna ur mej, inte lätt att följa träningsschema då direkt…

Sen när jag kände mej bättre började jag så klart att promenera igen och göra mina övningar, efter tre dagar tyckte jag att jag kände mej så bra att jag kunde ta en långpromenad i skogen med min man och mina hundar. Det är ju något som jag har längtat länge efter, det var över ett år sen jag gick i skogen sist. Jag älskar verkligen att gå i skogen med hundarna och framför allt ute i stugan där det finns en liten tjärn mitt i skogen där hundarna kan bada och där det är så fridfullt. Så även om det blev surt efter så är jag glad att jag klarade att gå den skogspromenaden.

Under de här två månaderna som gått har det ändå hänt många positiva saker och jag mår verkligen så himla mycket bättre än jag gjorde innan jag opererade mig. Jag haltar inte när jag går längre, jag behöver inte längre ha kryckor när jag ska gå någonstans, jag kan sitta och äta en god middag tillsammans med min familj och vänner utan att gå sönder, jag kan gå i mer än en halvtimme utan att ryggen är så kass att jag inte kommer ur sängen dagen efter, jag har inte behövt be min man lyfta mig ur sängen en enda gång, jag kan ta på mig strumpor och skor själv, jag kan måla mina egna tånaglar, jag kan sitta på huk, jag kan, tillsammans med min dotter, baka bullar, jag kan sitta i en bil mer än 10 min utan att få asont mm mm mm

Som ni märker är det massor som jag kan göra som jag inte kunde innan jag gjorde min steloperation och jag är så himla glad över att jag har det gjort och nu kan börja se framåt och planera för framtiden utan att hela tiden ta hänsyn till hur jag känner mig i ryggen. Dessutom ska jag snart börja jobba och det känns helt fantastiskt! Sjukgymnasten har rått mig till att börja jobba 25% först för att sen sakta öka. Det ska bli så kul att äntligen börja jobba igen, jag är verkligen dödligt less på att bara vara hemma!

Sen ska man inte lura någon och säga att det bara är en dans på rosor och att flaggan hänger i topp hela tiden för det gör det inte, men när det är fler dagar som man inte har apont än de dagar man har det då tycker jag att jag har kommit långt. Dessutom har jag inte ens i närheten ont på samma sätt som jag hade innan operationen. Jag tycker mer att jag kan relatera till själva operationen där jag har ont. Det händer exempelvis aldrig att jag har ont ner i benen eller att jag domnar i tårna som jag gjorde tidigare. Däremot har jag mer ont i vänster höft nu, tidigare var det höger, men det känns som att det är en sena som är för kort eller som att något stramar mer än det gör ont. Jag har också fortfarande svårt att pressa ryggen ner mot ett plant underlag, inte så mycket för att det gör ont utan mer för att det känns obehagligt. Och ibland känner jag en stor trötthet i ryggen, men det tror och hoppas jag att man kan träna bort. Jag får ofta påminna mig själv om att jag för bara några månader sen inte kunde göra just något alls.

Jag har trappat ner mina mediciner rejält också, jag tar 5mgx2 oxikontin och 15mg oxynorm per dag plus några alvedon. Jag jobbar på att trappa ut medicinerna helt och hållet men när jag har varit sjuk och haft extra besvärlig kropp på grund av det så har det inte gått så fort som jag har önskat. Men det går sakta men säkert mot mitt mål att vara helt utan mediciner som är starkare än alvedon. Jag kommer att komma dit, frågan är bara när 🙂

Så alla ni som står inför en steloperation eller ni som funderar på att göra en, till er säger jag bara Våga hoppa!

Ha det gott!