Tiden går men statusen på ryggen står fortfarande stilla :(

Tänk att det har gått över 2,5 år sedan jag opererade ryggen, ibland känns det som igår men andra dagar känns det som en evighet sedan. Jag är inte en så flitig bloggare men en stor anledning till att jag inte är det är att jag är så förjordat trött på datorer när jag inte jobbar och eftersom ryggen är kass prioriterar jag inte att sätta mig framför datorn. Tyvärr kan jag säga för jag blir så glad, hoppfull, engagerad, ledsen och tacksam när jag läser vad ni underbara människor som skriver till mig på bloggen delar med er av, så jag borde skriva mer och läsa oftare. Kanske ska lägga in det i mitt schema 😉

Ja vad har då hänt sedan jag skrev sist? Jag blev tvungen att läsa igenom mitt senaste blogginlägg innan jag kunde fortsätta skriva så jag inte upprepar mig…

När jag skrev sist hade jag varit på ett uruselt återbesök och ett lika uselt nytt besök hos läkaren som opererade mig. Sjukgymnasten hade dragit ner på min träning då han trodde att jag behövde skynda långsamt. Och mina sjukskrivningsdagar var på väg att ta slut.

Ryggen är (om möjligt) ännu sämre sen jag skrev sist 😦 När sjukpenningdagarna tog slut blev jag inskriven på Arbetsförmedlingen. Det enda som hände där var att jag fick träffa en bra arbetsterapeut som hjälpte mig att prova ut en bättre kontorsstol och sen konstaterade handläggaren på Arbetsförmedlingen att det inte finns något arbete på arbetsmarknaden som skulle passa min rygg bättre än det jobb jag har. Möjligtvis om jag hade ett liknande arbete som jag har nu men på hemmaplan så jag slapp pendla 7 mil om dagen. Försäkringskassan höll med om det och gav min nya sjukpenningdagar samt att de rekommenderade att jag skulle få gå på Rygginstitutet för att träna upp min rygg.

I mars skrevs jag in på Rygginstitutet i 3 veckor. Man bodde på stället tre dagar i veckan och resterande tid av veckan hade man hemövningar. Jag lärde mig jättemycket under dessa veckor och det var superbra att bara få fokusera på sig själv under en tid. På rygginstitutet (Ryggis) fick jag träffa otroligt professionella sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykolog, läkare och många härliga människor som befann sig i liknande situation som jag själv. Vi fick lära oss att man hela tiden ska tänka på hållningen och var man har naveln, det låter kanske konstigt men gå en dag och tänk på vilken hållning du har och var du har naveln så får du se 🙂 Vi jobbade också en hel del med avslappning och lyssnade på avslappnings-CD som var jättebra. Av sjukgymnasterna fick man personliga träningsprogram, för min del handlade det mest om stabilitetsövningar. För första gången under hela min ”ryggresa” fick jag prova på att använda mig av ”Poolponny”, det är en lång skumgummi orm som man kan ha mellan benen och då flyter man som en kork. Jag kan inte fatta att jag aldrig har fått prova Poolponny tidigare, när alla sjukgymnaster som jag har träffat genom åren har varit mycket väl medvetna om att jag är så otroligt belastningskänslig i ryggen. Med poolponnyn kunde jag vara med på ett helt vattengympapass utan att känna av belastningen alls!! Jag har tidigare fått prova wetwest (när jag var gravid för 20 år sen och hade foglossning) men det är inte ens hälften så bra som poolponnyn så det mina fina vänner är något jag varmt rekommenderar att ni ska fråga era sjukgymnaster om 🙂 Läkaren på ryggis var säker på att det var något som inte är som det ska i ryggen och han hävdade att man inte kan stirra sig blind på bara en röntgenbild, så som min opererande läkare har gjort, han menade att röntgen kan vara en vägledning men att det aldrig kan visa hela sanningen. Han tyckte att jag skulle få göra en retledningstest för att se om det är några nerver som ligger i kläm, han tyckte också att jag skulle få röntga mina höfter för att se så det inte är därifrån mina problem kommer och han skrev en rekommendation som jag kunde ta med mig tillbaka till vårdcentralen. Avslutningsvis kan jag säga att jag är glad att jag fick möjligheten att vara mina tre veckor på ryggis och det är något jag önskar att jag hade fått göra direkt efter min steloperation för att på rätt sätt fått bygga upp ryggen. Det är också något som jag kan rekommendera andra att be sina läkare om.

När tiden på ryggis var till enda skulle jag tillbaka till jobbet. På avslutningsmötet hade jag träff med Försäkringskassan, min närmsta chef, personalstrategen på jobbet, mina kontaktpersoner på ryggis och samordnaren på vårdcentralen. Vi kom fram till att man från jobbets sida skulle ordna så jag fick en anpassad arbetsplats med bland annat en sadelstol (räddaren i nöden när man har ont i ryggen och behöver sitta!), fotstöd och annat tangentbord. Försäkringskassan skulle se till att jag fick nya sjukpenningdagar. Och samordnaren på vårdcentralen skulle se till att lämna information till en sjukskrivande läkare och se till att en sjukgymnast hörde av sig till mig snarast så jag kunde fortsätta med min träning så fort som möjligt.

Alla ordnade det de skulle UTOM samordnaren på vårdcentralen! Det tog tre veckor innan min sjukskrivning var ordnad och då hade jag försökt både ringa och maila till samordnaren flera gånger. Det tog 7 (!) veckor innan jag ens fick en kontakt med sjukgymnasten och då hade jag ringt och mailat ännu fler gånger till samordnaren. När jag till slut blev förbannad och krävde att han skulle ge mig ett nummer till sjukgymnasten så jag kunde ring själv så ringde sjukgymnasten upp mig. Det visade sig då att det inte berodde på att sjukgymnasten hade så mycket att göra utan att samordnaren inte hade lämnat någon lapp till sjukgymnasten förrän dagen innan :/ Det var tur att jag hade mina hemövningar med stabilitet så jag kunde hålla igång ändå men bassängträningen som hade gett mig så mycket på ryggis kom inte igång förrän 9 veckor efter jag hade varit på ryggis. Är det konstigt att vi som har problem med ex ryggen får vänta så länge på sjukvården och vi hinner bli så dålig innan vi får hjälp?!

Varken retledningstesten eller röntgen av höfterna visade något. Och tyvärr är det så på min vårdcentral att de mest har stafettläkare vilket innebär att jag får träffa en ny läkare i stort sett varje gång jag måste förnya mitt sjukintyg. Det blir också så att eftersom läkaren oftast bara är en kort stund på vårdcentralen är det ingen av dem som vill ta något ansvar eller dra igång några större projekt. Oftast har jag fått frågorna ”hur länge vill du vara sjukskriven” och ”vilka mediciner behöver du” och sen är det ”tack och hej”. Så efter ryggis har det inte hänt så mycket mer än att mina sjukskrivningar har blivit förlängda och jag har fått mer mediciner. Ryggen är lika kass för inget av det här hjälper ju, det är ju inte som penicillin som man får mot typ halsfluss – man tar tabletterna och sen blir man bra…

MEN för ett tag sedan träffade jag faktiskt en läkare på vårdcentralen som var stafettläkare OCH som var engagerad 😀 Han skickade remiss till ny magnetröntgen (jag ska dit imorgon så håll gärna tummarna) och frågade om jag kunde tänka mig att göra en ny operation i ryggen om man skulle komma fram till att det var möjligt. Jag svarade att jag är villig att göra vad som helst för så här vill jag ju inte ha det, men problemet som jag ser det är att läkaren som opererade min inte går att prata med (eller så är det jag som inte kan prata så han förstår) så jag förstår inte hur det ska kunna gå till. Läkaren förklarade att jag ju har rätt till en second opinion och att man har fritt vårdval vilket innebär att jag kan få gå till en annan läkare i annat landsting. Jag förklarade att jag har hört om det men att det känns svårt eftersom jag inte har en aning om var det finns en bra läkare som är duktig på ryggar. Läkaren lovade att han skulle kolla upp det och att han skulle skriva remiss till detta. Jag sa att jag gärna skulle vilja komma till Stockholm och då sa läkaren att det kan vara svårt att komma till Spinecenter men han skulle se vad han kunde göra. Så nu lever jag lite på hoppet igen 🙂 Läkaren menade att även om det inte syns något på röntgen så har jag flera symtom som täcker för att man ska kunna få göra en ny operation. Jag har kraftigt nedsatt funktion, jag har nedsatt känsel, jag har nedsatt styrka i vänster ben, jag har svår smärta som inte släpper trots kraftig medicinering och mitt vänstra ben hänger inte riktigt med så att jag går omkring och snubblar hela tiden vilket kan innebära en stor fara för mig.

Nåja den som lever får se, jag vågar inte riktigt hoppas nåt än i alla fall.

Jag ska försöka se till att hålla min blogg uppdaterad om vad som händer. Och jag är så otroligt tacksam för de små kommentarer ni lämnar, jag ska försöka bli bättre på att svara på dem snabbare ❤

Ha det gott!

Kramiz Ankan

Annonser

Om ankanbo

En kvinna i mina bästa år (tror jag) som väntar på steloperation av L5-SI. Förutom att jag har problem med ryggen har jag man, 2 tonårsbarn, 2 katter och två hundar samt ett hus som jag älskar. Jag jobbar med människor och trivs fantastiskt bra på mitt jobb så därför vill jag bara bli bra i ryggen så jag kan börja jobba igen och framför allt leva ett normalt liv!
Det här inlägget postades i Början och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tiden går men statusen på ryggen står fortfarande stilla :(

  1. ryggresan skriver:

    Hej!

    Kul och intressant med en uppdatering även om det inte var idel goda nyheter.

    Mvh Anna

  2. amalia4 skriver:

    Oj det har hänt en hel del då men ändå inte… Jag är lite i samma sits. Två år sen min operation och sämre än nånsin 😦 Ska i januari äntligen få göra en bedömning ifall jag ska få gå på multimodal rehab, är nog nåt liknande ”ryggis”. Om jag anses passa där blir det två hela dagar per vecka i åtta veckor. Känner igen det där att allt tar sån tid! I september skrev min ortoped i journalerna att jag behöver bättre hjälp med rehab och det har alltså tagit fyra månader att få komma till en bedöming… Hoppas du får hjälp nu! Kram

    • ankanbo skriver:

      Om du blir erbjuden multimodal rehab så ta den! Det var precis det som ryggis var och det enda jag ångrar är att jag inte har varit där tidigare. Jag tycker det är nåt man skulle bli erbjuden några veckor efter en ryggoperation.
      Lycka till!! Och många varma kramizar från Ankan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s