Nytt år, nya möjligheter eller….

Jaha så blev det ett nytt år, 2016, undrar just vad det nya året har att föra med sig? Förhoppningar kan man ju alltid ha och jag försöker se positivt på saker och ting. Så jag HOPPAS på att 2016 för med sig positiva besked, hälsa, fina möten med människor, bra bemötande (både från mig själv, andra och sjukvården), att jag får fortsätta omges av min fantastiska familj och mina fina vänner. Sen ÖNSKAR jag mig bättre rygg, hälsa både för mig själv och andra och en superfin sommar 🙂

Det är nämligen så att vi har köpt en ny båt, modell större som man kan sova i och då ser jag fram emot en varm och skön sommar i den. Min man har haft båt hela livet, när han var liten så hade hans familj ingen bil – de hade en båt som de tog sig överallt med på sommaren, och han har alltid älskat att vara ute i diverse motorbåtar som vi har haft genom alla år. Jag däremot hade åkt lite eka/roddbåt som barn, aldrig satt foten i en motorbåt före 19 års ålder och jag har en pappa som inte kan simma vilket har gjort att jag och min syster har blivit lite rädd för vatten. Motorbåtarna vi har haft genom åren har jag typ offrat mig att åka i ibland, jag har mest tyckt att havet är djupt och för nära, det lever om en massa och sedan jag fick problem med ryggen har det också känts som att det skumpar alldeles för mycket för min smak. Så när min man plötsligt började prata om att han skulle sälja vår sportiga motorbåt och köpa en 8 meter lång båt för en massa pengar idiotförklarade jag honom nästan och sa att jag aldrig skulle kunna tänka mig att köpa en BÅT för alla dom pengarna!!! Men min man är en mycket klok man (och väldigt omtänksam) så han fortsatte att, i små portioner, presentera hur bra det skulle vara med en större båt, vi skulle få med oss hundarna i båten, vi skulle kunna sova över i båten, jag skulle kunna lägga mig och vila i båten, vi skulle kunna stanna på alla fina ställen efter kusten och laga god mat i båten och så vidare under ca 2 års tid. Tillslut tänkte jag att han får väl köpa den där nedrans båten då, vi får väl sälja skiten om vi inte tycker om den! Sagt och gjort, sommaren 2014 köpte vi en Bayliner som var 8 meter lång. OCH JAG ÄLSKADE DET!!! Jag är den första att erkänna att jag hade fel, större båtar är fantastiska. Jag som älskar att vara ute i skog och mark men som har svårt att komma ut på samma sätt som innan ryggen pajade kunde plötsligt ta mig till fantastiska platser som jag inte visste fanns och som jag inte trodde mina ögon när jag såg. Att åka runt i en större båt och stanna på något vackert ställe, känna lukten från havet, höra kluckandet och se solen sänka sig i vattnet är verkligen en lisa för själen och fyller på massor av energi. Jag kan erkänna att jag blev så inbiten så jag tvekade inte en sekund när min man sa att vi skulle åka till Stockholm och gå på båtmässan förra våren OCH jag tvekade inte heller när han plötsligt sa att han tyckte att vi skulle byta båt till en ÄNNU större båt. Så imorgon kommer äntligen vår nya (begagnad men ny för oss) 10 meters Maxum båt hem från USA 😀 Jag längtar både till den kommer och till sommaren så jag håller på att smälla av 🙂

Det blev ett litet stickspår men det är viktigt att även belysa det positiva och lyckliga i livet tycker jag, det finns så mycket elände i alla fall.

När jag skrev sist så skrev jag att jag skulle på magnetröntgen. Själva röntgen är en historia i sig, ni som har opererat ryggen och gjort ny MR efter operationen har ni fått kontrast då? Jag har gjort två MR innan operationen och en efter (innan den här) och aldrig fått det eller hört talas om att det var ett alternativ. Jag har gjort röntgen på två olika sjukhus tidigare och nu fick jag komma till ett tredje ställe för att göra röntgen. När jag kommer in i undersökningsrummet säger sköterskan att hon ska sticka mig lite och sätta en kanyl. Jag måste ha sett ut som ett frågetecken (min tanke var att det kanske var för att de ska kunna ge lugnande om man får panik i röret man ligger i och det har jag aldrig fått tidigare) för sköterskan skyndade sig att säga att det var för att de skulle ge mig kontrast under röntgen. Jag sa att jag aldrig hade fått det tidigare och hon svarade att tidigare hade de haft som regel att ge det till dem som hade opererat ryggen inom två år men att de nu hade ändrat det till att gälla alla som hade opererat ryggen någon gång. Detta för att man då bättre kan se ärrbildning och blodflöde i ryggen sa hon. Så när jag hade legat en stund i röret körde de ut mig och gav mig kontrast medel intravenöst.

Tidigare när jag har gjort MR har det aldrig visat något, inte ens innan jag gjorde min steloperation. Anledningen till att de gjorde operationen i alla fall var att man gjorde en diskografi och där såg att min disk var trasig och läckte. Under operationen såg man även ett stort diskbråck som man inte hade sett på röntgen tidigare. Det var också för att det inte syntes något på röntgen som läkaren som hade opererat mig avfärdade mig när jag sökte hjälp 8 månader efter operationen och var helt säker på att något hade hänt i ryggen. Han sa bara, det syns inget på röntgen så vi ska inte göra nåt här på ortopeden. Vilket jag tyckte var konstigt eftersom det ju inte synts nåt innan heller.

Därför blev jag inte så lite förvånad när jag fick brev från min vårdcentral några veckor efter MR och i brevet stod det att mitt diskbråck hade ökat något. Vilket diskbråck och var då??? Jag menar hur kan något som inte finns bli större och var det där jag hade blivit opererad de hade sett något eller var det något nytt?

Jag ringde till vårdcentralen och pratade med sköterskan där men hon kunde inte ge någon förklaring utan skulle be läkare ringa mig. Ingen läkare ringde så jag ringde själv några dagar senare och fick då svaret att de skulle be läkaren skriva ett nytt brev. I mellandagarna fick jag så ett brev från läkaren på vårdcentralen där han hade skickat med svaret från röntgenavdelningen och han skrev även att remiss var skickad till ortopeden i Sundsvall. Där står det: MR 23.01.2014 för jmf. Conus har normalt läge, konfiguration och signal. Ingen tumör eller infektion. De nedre 2 diskarna är dehydrerade. Ingen foraminal nervpåverkan på någon nivå. Stelop med benchips ses L4-5-S1. Ingen olisthes. I nivån L4-5 ses normalhög disk, lätt diskbuktning med avplaning av durasäcken. I nivån L5-S1 ses lätt sänkt disk, ca halvcm djupt centralt diskbråck som når men ej påverkar durasäcken, når S1 nerverna som kan vara lätt påverkade. Högersidig laminektomi. Diskbråcket når nerven foraminalt vänster men ingen påverkan. Sammanfattning: Lätt progress av diskbråcket.

Jag förstår inte ens hälften av det som står där men jag förstår i alla fall att det ÄNTLIGEN syns på röntgen att något är fel i ryggen, det är inte bara jag som hittar på och det är inte bara så att jag inte är tillräckligt tränad i muskler som skyddar ryggen!!! Jag förstår också att det är så att man har sagt att det inte syns något på röntgen fast att det gjort det. Jag tror att det är så att det man nu har sett syns bättre eftersom man använde sig av kontrast, hade man gjort det tidigare vid förra MR kanske jag hade sluppit gå så länge… Om det är någon som är duktig på att tyda läkarspråk får ni gärna förklara närmare för mig vad saker och ting betyder 🙂

Jag är däremot inte så nöjd över att de återigen har skickat remiss till ortopeden i Sundsvall. När jag pratade med sköterskan på vårdcentralen så frågade jag om detta och sa att en tidigare läkare skulle skicka remiss om en second opinion. Sköterskan svarade att det var två remisser skickade till ortopeden i Sundsvall, både från läkaren som tog emot svaret på MR och från läkaren som lovade mig en second opinion. Enligt sköterskan måste man gå den vägen, det är den ortopedmottagning som man tillhör som ska bedöma om och var man i så fall får göra en second opinion. Jag fattar ingenting, det låter ju helt knäppt i så fall, för tänk om jag exempelvis skulle vara osams med läkaren som ska bedöma om jag ska få second opinion eller inte så han skiter i det för att han tycker att jag är en pain in the ass… Om det är någon av er gulliga läsare som kan förklara detta för mig så skulle jag bli tacksam ❤

Nåja en remiss är skickad, eller egentligen två remisser, så får vi se hur jag blir bemött den här gången. Kanske är det så att nu när det syns på MR så kanske jag blir bättre bemött och äntligen får den hjälp jag behöver för att bli bättre i ryggen. Det skulle vara så skönt om det var så.

Jag lovar att försöka hålla min blogg uppdaterad om vad som händer, kanske inte alltid på en gång när det händer men för eller senare i alla fall 😉

Som vanligt vill jag ge en stor kram till alla som kämpar med ohälsa i alla dess former och en varm kram till er som läser och kommenterar det jag skriver. Fortsätt att kämpa, en dag är det vår tur.

Ha det gott!

Kramiz Ankan

P1170295 Nya båten 🙂 ❤

 

Annonser

Om ankanbo

En kvinna i mina bästa år (tror jag) som väntar på steloperation av L5-SI. Förutom att jag har problem med ryggen har jag man, 2 tonårsbarn, 2 katter och två hundar samt ett hus som jag älskar. Jag jobbar med människor och trivs fantastiskt bra på mitt jobb så därför vill jag bara bli bra i ryggen så jag kan börja jobba igen och framför allt leva ett normalt liv!
Det här inlägget postades i Början och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s